Lagstadgade krav

Exporten till de nordiska länderna (utom Norge) regleras förutom av nationell lagstiftning även av EU:s lagstiftning. (*1)

I EU-lagstiftningen finns detaljerade regler om konsumentskydd, arbetskraft och miljö. Livsmedel är den hårdast reglerade produktgruppen, medan sektorslagstiftningen om specialprodukter är mer flexibel. Ju mer europeiska standarder beaktas redan i början av exportplaneringen, desto lättare är det att sälja produkter till nordbor och andra europeiska kunder.

EU:s lagstiftning består av förordningar och direktiv. Förordningarna är bindande bestämmelser, som alla EU:s medlemsstater måste följa, medan direktiven är stadganden med fastställda mål som alla EU-länder ska sträva till. På grund av den omfattande lagstiftningen tas bara de viktigaste punkterna i exportlagstiftningen upp nedan. Viktiga lagstadgade rättigheter och skyldigheter ska alltid kontrolleras hos lagstiftaren.

Produktsäkerhet
Tillverkare, importörer och distributörer ska gemensamt se till att konsumenterna får information om produktsäkerhet, antingen genom att märka produkten eller genom att ge tydliga anvisningar. Det är importörernas och distributörernas ansvar att övervaka säkerheten på de produkter som säljs och vidta de åtgärder som behövs för att undvika risker. EU har utfärdat allmänna bestämmelser om produktsäkerhet: Direktivet 2001/95/EG förbjuder utsläppande på marknaden av produkter som innehåller farliga ämnen som riskerar konsumenternas hälsa, eller som har en farlig sammansättning. Direktivet täcker alla produkter på konsumentmarknaden.

Produktansvar
Innan produkten släpps ut på marknaden är det viktigt att övervaka produktsäkerheten för att undvika rättsprocesser om produktansvar. Enligt EU-direktivet 85/374/EG kan en nordisk importör hållas ansvarig om produkten är felaktig och kan orsaka risker. Detta kallas produktansvar. Om konsumenten kan bevisa att en felaktig produkt orsakat person- eller egendomsskada, kan han/hon begära ekonomisk ersättning i första hand från produktens distributör enligt ovanstående EU-direktiv. Distributören är för sin del berättigad att föra kravet vidare till importören, tillverkaren eller den som kommer därefter i distributionskedjan.

Förpackning och etiketter
Förpackningens huvudsakliga syfte är att säkra produktens ursprungliga kvalitet och hygien fram till att produkten når konsumenten. Även på förpackningen och etiketteringen ställer lagstiftningen många krav, som varierar beroende på produkt och om produkten är avsedd för industriellt bruk eller för konsumenter. Syftet med bestämmelserna är att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet samt att ge konsumenterna nödvändig produktinformation. Vissa EU-direktiv (ramförordningen 1935/2004 EG) specificerar vilka material, plast och kartong som får användas i förpackningar som har direktkontakt med livsmedel. Andra viktiga direktiv: förpackningsdirektivet och direktivet om benämningar på textilier.

Bevis att bestämmelserna följs
Importörerna måste kunna styrka att lagstiftningens krav har följts. För produkter med låg risk finns det inte alltid särskilda krav, och det räcker ofta med leverantörens försäkran om kravöverensstämmelse. Egenskaperna hos produkter med högre risk kan behöva styrkas till exempel med rapporter från laboratorietest eller inspektionsprotokoll. I visa fall (t.ex. organiska produkter) krävs certifiering av tredje part.  Kraven på styrkande att bestämmelserna följts är inskrivna i direktiv och annan lagstiftning, men de praktiska metoderna kan variera mellan medlemsländerna.

Livsmedelssäkerhet
Eftersom livsmedelssäkerhet är en viktig fråga i Europa finns det en stor mängd bestämmelser som gäller livsmedel. Den senaste allmänna referensramen för livsmedelssäkerhet är förordningen 178/2002 (EG) om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, som gäller i alla medlemsländer och är fullständigt harmoniserad på EU:s område. Livsmedelslagstiftningen syftar till effektivt skydd för människans liv och hälsa, och den täcker alla faser av produktion, processning och distribution av livsmedel.

Förpackningsavfall
De nordiska länderna har infört förpackningskrav för att skydda miljön mot förpackningsavfall från produkter på den nordiska marknaden. Kraven finns presenterade i EU-direktivet 94/62/EG och omfattar produktion, insamling och återanvändning av förpackningar (återvinning, energieffektivitet, kompostering och bionedbrytbara förpackningar). Större delen av kraven riktas till den nordiska importören (och kan via denne överföras även till producenten i utvecklingslandet). Dessutom förbjuder EU-lagstiftningen användning av ett stort antal tungmetaller i förpackningar. Detta krav är direkt riktat även till producenten.

Mer information genom Export Helpdesk, en kostnadsfri och användarvänlig nättjänst från EU-kommissionen. Där finns nyttig information som exportföretag i utvecklingsländerna behöver när de siktar in sig på EU-marknaden. http://exporthelp.europa.eu/.

Mer information finns också i broschyren Exporting to the Nordic countries (på engelska).

Varje EU-land kan ha egna, nationella importkrav vid sidan av de gemensamma EU-bestämmelserna. Mer information om finländska importkrav ges av tullen och Livsmedelssäkerhetsverket Evira.

(1) Norge är inte medlem av EU, men den norska lagstiftningen har harmoniserats med EU-lagstiftningen.